Födelsedagskalas
Idag har det varit full fräs hela dagen. Kände mig lite hurtig imorse. Innan klockan hunnit bli tolv så hade jag bakat en sockerkaka, gjort tacopaj och planterat lite blommor. Satte ut några av krassarna, luktärtorna och en solros. Har ingen aning om vart jag ska få plats med alla blommor men nånstans ska dom ner.
Sen så kom hela tjocka släkten förbi och firade Tindra. Det är lika kul som alltid, det finns inget bättre än släkten! Fast om man frågar Mikko så kan han ha en annan åsikt... Tindra va jätte fin i sin nya klänning som hon fick av Hanna, Linnea och Lovisa i Torsdags. Idag fick hon lite nya kläder och sandlådeleksaker, som hon va helt galen i, hon fick oxå en jätte gullig mugg och två apnallar =) Ska försöka lägga upp lite bilder imorn om jag orkar.
Pappa ringde förut oxå och berättade att farfars sambo har dött idag. Har inte listat ut hur jag känner än. Går lite på tomgång än, känns konstigt att någon som jag vuxit upp med och som varit så stor del av hela min barndom bara är borta. Hon har varit sjuk länge så det kom knappast som en överaskning, men ändå. För tillfället tycker jag enormt synd om min farfar. Tänker på allt praktiskt som han tvingas ta itu med och som är det sista man vill tänka på just nu. Önskar man kunde göraallting bra, men tid är väll det enda som fungerar...
Nu försöker vi muntra upp oss igen med lite fina bilder!
Sen så kom hela tjocka släkten förbi och firade Tindra. Det är lika kul som alltid, det finns inget bättre än släkten! Fast om man frågar Mikko så kan han ha en annan åsikt... Tindra va jätte fin i sin nya klänning som hon fick av Hanna, Linnea och Lovisa i Torsdags. Idag fick hon lite nya kläder och sandlådeleksaker, som hon va helt galen i, hon fick oxå en jätte gullig mugg och två apnallar =) Ska försöka lägga upp lite bilder imorn om jag orkar.
Pappa ringde förut oxå och berättade att farfars sambo har dött idag. Har inte listat ut hur jag känner än. Går lite på tomgång än, känns konstigt att någon som jag vuxit upp med och som varit så stor del av hela min barndom bara är borta. Hon har varit sjuk länge så det kom knappast som en överaskning, men ändå. För tillfället tycker jag enormt synd om min farfar. Tänker på allt praktiskt som han tvingas ta itu med och som är det sista man vill tänka på just nu. Önskar man kunde göraallting bra, men tid är väll det enda som fungerar...
Nu försöker vi muntra upp oss igen med lite fina bilder!
Kommentarer
Trackback
